Hoppas, studs och lek? Nej, fysisk aktivitet är så mycket mer än så!

En kollega jämförde en gång i tiden idrottsämnet med ”hoppa, studs och lek”. Okunskapen bland lärare, skolledare, politiker mfl är fortfarande stor och det är frustrerande. Beslutsfattare fattar inte. Ämnesplanen i kursen Idrott & Hälsa 1 på gymnasiet är fokuserad på så mycket mer än att bara aktivera ungdomarna i hoppa, studs, lek och att springa av sig överskottsenergi. Tyvärr ligger vi i det absoluta bottenträsket i Europa när det gäller schemalagd idrott på gymnasiet. Ämnet är så marginaliserat att det knappt räknas. Innebär det att hälsa och livsstil inte är viktigt?

4 lektioner i månaden. I allra bästa fall. Är det godkänt?
Jag kontaktade Gustaf Fridolin och fick ett svar. Nej, någon  mer idrott, hälsa eller likande finns inte med i den kommande gymnasiereformen. Jag ger honom ett stort F med flera utvecklingspunkter att arbeta vidare med. Det visar vilka väderkvarnar vi slåss mot.
Fysisk aerob aktivitet kopplat mot hjärnan och dess tankemässiga förmågor, hjärnhälsa och inlärning har många positiva sidor. Det finns fällor även här och det gäller att tänka till och läsa på innan skolor ger sig i kast med stora förändringar. Hur arbetar ni med frågor som maxtester, kunskap, förståelse, feedback, utveckling, elevinflytande, kroppslig förmåga mm. Kan man tvinga eleven att ha pulsband? Har du rätt att samla in data? Vad säger forskning? Vilka bevis finns? Vad säger egentligen puskurvor  och pulszoner? Är det inte viktigare att lägga tid på kunskap om hälsa?
Men det behövs mer rörelse. Mycket mer. Före, under och efter skoldagen. Mer schemalagda lektioner som ger eleverna kunskaper och förståelse om livslång hälsa, kroppslig förmåga mm. Varje elev är olika och de ska utgå från sina egna förutsättningar. Idrott & hälsa är så otroligt mycket mer än hoppa, studs och lek.